Varför är vi så fokuserade på ordet "perfekt"?

Om man ska tala om perfektion så sätter man ribban otroligt högt. Perfektion innebär att ingenting överhuvudtaget är fel. När man utför någonting så vill man gärna ha ett perfekt resultat, men vad spelar det för roll egentligen? När vi var små kunde vi ofta få höra att det viktigaste inte var att vinna, utan att ha roligt. Jag tror de flesta av oss hört detta sägas åtskilliga gånger. Varför har man inte detta som mål i allt, inte bara i spel? Visst kan man väl höra att resultatet inte är det viktigaste, men tänker man verkligen så? 

Någonting som är väldigt ofta sägs är att "alla är perfekta". Detta sägs för att få någon att känna sig bättre. Men även här fortsätter vi använda ordet perfekt... Och ärligt talat, detta är ju inte sant för personen är inte perfekt. Mannen som sitter fängslad för att ha mördat en oskyldig liten flicka, är han perfekt tycker du? Det var ett ganska extremt exempel men jag tror ni förstår hur jag menar. Varför säger man inte istället "Ingen är pefekt"? För detta är ju sant. Mördaren är långt ifrån perfekt, men man skulle säkert kunna finna någon bra egenskap i honom, kanske stödjer han samkönade giftermål.

Nu slänger jag bara ut exempel, och vill absolut inte försvara de som mördar, men vad jag menar är att alla har både bra och dåliga sidor. Det är just därför i många fall folket som känner exempelvis mördaren inte kunde tänka sig detta av honom, för "Han var ju så trevlig när man möttes i trapphuset". De såg en utav hans bra sidor, men inte de andra.

Detta gäller även åt andra hållet. Idolen som du alltid sett upp till, den är inte heller perfekt. Många kändisar som vi ser i tvrutan och som har lyckats så bra, de måste ju vara perfekta. Fel! Även de har sina brister, de är ju bara människor. Det är bara att dra igång ett gäng dokumentärer om deras liv bakom kulisserna så ska du nog få se att deras liv inte alltid är, eller har varit, helt perfekt. Så varför snackar man så mycket om detta "perfekt" när det knappt finns. Acceptera istället att alla har sina brister, man kommer alltid ha brister och aldrig bli helt "perfekt". Sedan kan man såklart jobba på sina brister, men att ignorera dem för att allting ska vara perfekt gör inte saken bättre. 

Att fela är mänskligt, så att vara människa är att vara "operfekt".

Själv använder jag såklart ordet "perfekt", och jag säger att saker är perfekta trots att de inte alltid är det. Detta är bara en tanke som slagit mig. Varför försöker vi intala alla att de är perfekta istället för att bara inse att har både dåliga och bra egenskaper och så kommer det alltid att vara. Ingen är perfekt. Du är inte perfekt och det är okej, för det är så du ska vara.

Tatueringar? Love it!

Dock har det blivit som en "inne-grej", någonting alla ska göra. Alla har rätt till sin åsikt, men personligen har jag väldigt svårt för "inne-tatueringar", och då syftar jag på sådana tatueringar som väldigt många har och som inte blir något speciellt utan bara någon i mängden. Jag tycker absolut det är fint, men jag tycker det blir tråkigt när alla går runt med samma tatueringar, för enligt mig ska de vara något personligt. Några exmpel som jag kommer på just nu: infinity tecknet (gärna med text i), fjäder (kan dock varierar väldigt mycket men någonting som är extra populärt är att fjädern blir till tex fåglar, och även text), siluett fåglar som flyger iväg, och så vidare. Missförstå mig inte nu, jag tycker alla dessa är fina men de har blivit allt för vanliga. Om någon visar en tatuering med evighets-tecknet så kommer inte min tanke bli "wow vad originellt!". Personen ifråga kan säkert ha en bra förklaring till fåglarna som är fria och flyger iväg etc etc men detta är någonting väldigt många skulle kunna ha och alltså inte särskilt originellt.

Som sagt: jättefint med dessa tatueringar men har blivit allt för vanligt och de impar inte på mig längre. Tycker synd om de personerna som hade dessa sorts tatueringar innan de blev en "inne grej". Men vem vet, en dag kanske jag får äta upp dessa ord och sitter där med en oorginellt innetatuering. Jag hade ju inte blivit förvånad för det vore inte första gången jag fått äta upp något jag sagt eller tyckt, men åsikter ändras ju.

För mig ska tatueringar vara något personligt och göra personen unik. Att ha en tatuering som så många andra har är inte unikt, det visar bara att du har dålig fantasi och gör som alla andra. Det är inget tecken på att du är modig och vågar sticka ut, det är ett tecken på att följa strömmen. Ursäkta men det är min åsikt. 

Annars är tatueringar helt awesome, och jag hoppas att jag kommer skaffa många fler i framtiden. Än så länge har jag en, men många mer drömmar i huvudet. Gäller bara att spara pengar, hitta en passande tatuerare, och dessutom har jag som regel att jag måste velat ha den länge för att inte skaffa något jag snabbt ångrar, de är ju ändå permanenta så det är värt att tänka efter en extra gång :)

Detta är min tatuering då den var nygjord förra året

Hallå!

En vecka varje månad blir vi tjejer sjuka. Man kan såklart välja att vidta vissa åtgärder så att det inte händer lika ofta, men i naturliga fall är det ca en vecka i månaden. Vissa drabbas hårdare än andra. Som ni antagligen förstår så syftar jag på den hemska, elaka, kvinnoplågande mensen. 

-Nackdelen med mens: Mensvärk, blödande i de såkallade "nedre regionerna", många toabesök, i vissa fall illamånde, kan ge humörsvägningar, svettigt, extra jävligt i sommarhettan, dyrt då man måste köpa löjligt dyra bindor och tamponger, äckligt (tro mig, ingen tycker det känns sexigt att gå runt att blöda), och dessa är bara de jag kommer på just nu.

-Fördelen med mens: Det ska väl ha någonting med att man ska kunna få barn att göra

Visst jättebra att kunna få barn, men varförihelvete ska man behöva gå runt o blöda så stor del av sitt liv för det?! Hallå evolutionen... Är inte det dags att fixa detta snart? Det kan väl inte på något sätt vara bra för överlevnaden med alla de där nackdelarna. Ärligt talat, det måste ju gå att fixa så att man kan få barn utan allt detta blödande runtomkring? Så många år av utveckling och ändå har inte detta problem åtgärdats... Man kan väl åtminstone få någon dag då man bara kan få blöda ut allt och så var det klart med det. Då kan man skriva in "mensdagen" i sin kalender och spendera den dagen på toaletten, istället för detta utdragna plågande? 

Jaja nu skulle jag faktiskt inte klaga på själva mensen, även om detta är något jag kan göra i en evighet. Istället skulle jag prata om hur jobbigt det är som tjej och jämföra det med att vara sjuk. Vissa lyckost tjeje har väldigt liten mängd mens och aldrig mensvärk så de störs inte av den lika mycket. Om ni inte störs av den så gäller inte detta er. Tjejer som har problem-mens borde dock få mer sympati. Trots alla plågor som kommer med mens så måste man släpa sig till jobbet eller skolan, göra sina sysslor och försöka tampas med vardagen så gott man kan. För alla inser ju att man inte kan stanna hemma en vecka i månaden "bara" för mens. Men ärligt talat så kan jag ibland ha mer ont av mensen än av vanlig sjukdom. Ibland kan man stanna hemma för lite ont i magen, eller huvudvärk, eller hängig, eller ont i halsen och så vidare. Personligen kan jag ha det mer jobbigt med mensen än med någon av dessa "sjukdomar" som är helt okej att stanna hemma för.

Men eftersom mens är någonting naturligt som alla tjejer får så tas inte det på lika stort allvar. Om en tjej skulle stanna hemma varje gång hon har mens så skulle hon nog anses ganska klen, alla andra tjejer klarar ju av det. Sen har tjejer olika grad av mensvärk och man kan inte veta hur någon annan har det. Jag valde att stanna hemma en dag denna veckan pga av just mens, men det var bara om någon kunde ta mitt pass. Annars hade jag behövt jobba ändå, men jag hade tur. Trots att jag mådde väldigt dåligt så fick jag dåligt samvete över detta, "Ska någon annan behöva jobba bara för jag har lite mens?" Jag kände att jag borde kunna jobba ändå, för det brukar man ju göra... Men det gjorde så ont. Nu har jag dock förbrukat min "stanna hemma pga mens-dag" och kan inte göra detta på lång tid för då är man gnällig. Vanligvis stanar jag inte hemma för mens, jag brukar trycka i mig alvedon, ladda upp med tamponger, gå runt och svettas, få springa snabbt på toaletten och helt enkelt stå ut. Man löser det, för man kan helt enkelt inte vara hemma varje gång man har mens. Även om det kan vara precis som att vara sjuk, om inte värre. Tejer står ut med detta och klagar egentligen väldigt lite med tanke på de faktiska omständigheterna. Jag hade önskat att man kunde vart hemma varje gång mensvärken slår, men tyvärr får man begränsa de gångerna väldigt.

Så en stor klapp på axeln till alla tjejer med mens, speciellt er som får extrema "nackdelar" med den. Vi får anpassa oss efter samhället och vad som krävs av oss, för samhället anpassar sig inte efter vår mens inte.