Ibland känner man sig ensammast i världen, och idag har jag lite en sådan kväll. Rättare sagt så har jag det ganska ofta när min sambo är ute och festar med sina arbetskollegor.

Där han jobbar så har de väldigt ofta att hela jobbet går ut på krogen och festar ihop, vilket han ofta är med på. Jätteroligt och jag har varit med en gång. Det är jätte skoj för honom att åka iväg på, nackdelen för mig är att jag då blir själv. Min sambo jobbar dag, och jag jobbar natt så vi jobbar väldigt ofta om varandra och det blir inte så jättemånga hela lediga kvällar ihop, så när vi väl får det så värdesätter jag dem väldigt högt. Tyvärr krockar dessa kvällar ibland med hans utekvällar, som idag. Dessutom går det inga bra tåg hem så när dessa utgångar inträffar så kommer man inte hem förrän runt halv sex på morgonen, men andra ord får jag spendera hela natten själv vilket blir extra tråkigt då vi inte sover så mycket ihop när jag jobbar heller.

Jag har länge vetat att han skulle iväg ikväll, dock trodde jag att det var runt tio eller någon annan gång sent på kvällen för det är då det brukar bli. Så i mitt huvud hade jag börjat gjort upp planer på en myskväll innan han åkte. Köpa godis, se på film (hade planer på Resident evil) och ha lite mysig ledigtid ihop. Runt klockan ett idag fick jag dock veta att han skulle iväg tidigare och planerade att åka runt fem-tiden för att förfesta, vilket gjorde mig väldigt ledsen då min mysiga kväll blev förstörd och jag fick mer tid ensam. Själva dagenidag gick åt till att få hjälp att få vår belysning fixad, åka och handla, äta, och sedan var det i stort sett dags för honom att åka. Blev alltså inte mycket mystid ihop.

Har egentligen inget emot hans utekvällar, problemet ligger snarare att de blir en konstant påminnelse om hur ensam jag är. I Mars flyttade vi hit till hans hemtrakter ihop, och jag trivs, åtminstone så länge vi är ihop. Nackdelen är att jag inte har en endaste kompis här borta och alltså ingen att umgås med, utöver honom. Detta gör att jag blir väldigt beroende av de stunder vi har ihop så det påverkar stort när vi inte umgås när vi väl har en ledig dag ihop. Jag jobbar ju alltid ensam på natten så där blir det inte att man träffar så mycket folk heller, och jag är väldigt dålig på att bara gå ut och skaffa nya vänner. De vänner jag har, som alltså bor en bit bort, har främst skaffats genom skola, jobb, och gemensamma vänner, och allt detta är väldigt svårt att få till här. 

I övrigt är jag väldigt lycklig med mitt liv just nu, om jag inte hade varit så jävla ensam... för det tär på en... Jobba ensam... Vara ensam innan jobbet... Vara ensam på de lediga dagarna... Visst kan man tänka att man ska ha en mysig hemmakväll med sig själv vilket kan vara härligt, och ensamtid är aldrig fel. Men jag har det lite för ofta för att kunna njuta av det fortfarande. Det blir en deppig ensamkväll ikväll, och imorgon får jag väl sätta upp en efterlyses lapp på vänner i alla mataffärer i närheten, och sedan blir det tillbaka till jobbet imorgon.

Men just nu känner jag mig iallafall ensammast i världen, och jag hatar att känna mig ensam. Har gjort det allt för ofta och vill inte behöva känna så längre, för det gör så ont och man känner sig så obetydlig och oönskad