Japp, jag lyssnade hela klippet. En hel timme med bara Mad world, what am i doing with my life?

Ibland känner man sig ensammast i världen, och idag har jag lite en sådan kväll. Rättare sagt så har jag det ganska ofta när min sambo är ute och festar med sina arbetskollegor.

Där han jobbar så har de väldigt ofta att hela jobbet går ut på krogen och festar ihop, vilket han ofta är med på. Jätteroligt och jag har varit med en gång. Det är jätte skoj för honom att åka iväg på, nackdelen för mig är att jag då blir själv. Min sambo jobbar dag, och jag jobbar natt så vi jobbar väldigt ofta om varandra och det blir inte så jättemånga hela lediga kvällar ihop, så när vi väl får det så värdesätter jag dem väldigt högt. Tyvärr krockar dessa kvällar ibland med hans utekvällar, som idag. Dessutom går det inga bra tåg hem så när dessa utgångar inträffar så kommer man inte hem förrän runt halv sex på morgonen, men andra ord får jag spendera hela natten själv vilket blir extra tråkigt då vi inte sover så mycket ihop när jag jobbar heller.

Jag har länge vetat att han skulle iväg ikväll, dock trodde jag att det var runt tio eller någon annan gång sent på kvällen för det är då det brukar bli. Så i mitt huvud hade jag börjat gjort upp planer på en myskväll innan han åkte. Köpa godis, se på film (hade planer på Resident evil) och ha lite mysig ledigtid ihop. Runt klockan ett idag fick jag dock veta att han skulle iväg tidigare och planerade att åka runt fem-tiden för att förfesta, vilket gjorde mig väldigt ledsen då min mysiga kväll blev förstörd och jag fick mer tid ensam. Själva dagenidag gick åt till att få hjälp att få vår belysning fixad, åka och handla, äta, och sedan var det i stort sett dags för honom att åka. Blev alltså inte mycket mystid ihop.

Har egentligen inget emot hans utekvällar, problemet ligger snarare att de blir en konstant påminnelse om hur ensam jag är. I Mars flyttade vi hit till hans hemtrakter ihop, och jag trivs, åtminstone så länge vi är ihop. Nackdelen är att jag inte har en endaste kompis här borta och alltså ingen att umgås med, utöver honom. Detta gör att jag blir väldigt beroende av de stunder vi har ihop så det påverkar stort när vi inte umgås när vi väl har en ledig dag ihop. Jag jobbar ju alltid ensam på natten så där blir det inte att man träffar så mycket folk heller, och jag är väldigt dålig på att bara gå ut och skaffa nya vänner. De vänner jag har, som alltså bor en bit bort, har främst skaffats genom skola, jobb, och gemensamma vänner, och allt detta är väldigt svårt att få till här. 

I övrigt är jag väldigt lycklig med mitt liv just nu, om jag inte hade varit så jävla ensam... för det tär på en... Jobba ensam... Vara ensam innan jobbet... Vara ensam på de lediga dagarna... Visst kan man tänka att man ska ha en mysig hemmakväll med sig själv vilket kan vara härligt, och ensamtid är aldrig fel. Men jag har det lite för ofta för att kunna njuta av det fortfarande. Det blir en deppig ensamkväll ikväll, och imorgon får jag väl sätta upp en efterlyses lapp på vänner i alla mataffärer i närheten, och sedan blir det tillbaka till jobbet imorgon.

Men just nu känner jag mig iallafall ensammast i världen, och jag hatar att känna mig ensam. Har gjort det allt för ofta och vill inte behöva känna så längre, för det gör så ont och man känner sig så obetydlig och oönskad

Hallå! 

Efter att idag ha hittat och läst den väldigt inspirerande bloggen saranavjord så blev jag sugen på yoga. Jag tror denna tjej endast är 16år men hon verkar sjukt stark. Jag är fyra år äldre men hey jag blev grymt inspirerad av henne och att hon funnit sådan ro med sig själv. Hon har en del inlägg med sina åsikter och ärligt talat har jag bara hittat sådana där hon låter väldigt vettig i allt hon skriver. Denna fina tjejs blogg kan jag absolut rekommendera.

Från att ha läst denna känner jag just nu (känt det mesta tidigare, men fick mig en spark i baken): Jag vill dricka mer te, äta mer avokado, börja testa yoga övningar, gå på mer promenader. Visserligen gör jag redan de två förstnämda (har en avokado som väntar i kylen) men jag vill göra det ännu mer, promenader hade jag redan bestämt mig för att ta fler men detta motiverade extra. Yoga tror jag dock bara jag testat hemma någon gång för länge sedan men nu blev jag sugen på att ge det ett ordentligt försök. Jag har egentligen lite svårt för att ta det så lugnt och vara så inne i det, men det är väl detta jag behöver träna på. Så jag ska försöka gå en liten promenad om dagen för att sedan komma in och göra lite yoga övningar. Jag brukar vara dåliga på att upprättahålla dagliga grejer så vi får väl se hur det går, men jag ska försöka iallafall.

Sedan blev jag även extra sugen på att skaffa dreads (långa röda åååååh), men eftersom min kille inte alls är för detta och jag faktiskt vill att han ska vara attraherad av mig så får jag nog fortsätta avstå detta ;)

Här kommer i alla fall den lilla yogavideon jag testade idag efter promenaden 

Varför är vi så fokuserade på ordet "perfekt"?

Om man ska tala om perfektion så sätter man ribban otroligt högt. Perfektion innebär att ingenting överhuvudtaget är fel. När man utför någonting så vill man gärna ha ett perfekt resultat, men vad spelar det för roll egentligen? När vi var små kunde vi ofta få höra att det viktigaste inte var att vinna, utan att ha roligt. Jag tror de flesta av oss hört detta sägas åtskilliga gånger. Varför har man inte detta som mål i allt, inte bara i spel? Visst kan man väl höra att resultatet inte är det viktigaste, men tänker man verkligen så? 

Någonting som är väldigt ofta sägs är att "alla är perfekta". Detta sägs för att få någon att känna sig bättre. Men även här fortsätter vi använda ordet perfekt... Och ärligt talat, detta är ju inte sant för personen är inte perfekt. Mannen som sitter fängslad för att ha mördat en oskyldig liten flicka, är han perfekt tycker du? Det var ett ganska extremt exempel men jag tror ni förstår hur jag menar. Varför säger man inte istället "Ingen är pefekt"? För detta är ju sant. Mördaren är långt ifrån perfekt, men man skulle säkert kunna finna någon bra egenskap i honom, kanske stödjer han samkönade giftermål.

Nu slänger jag bara ut exempel, och vill absolut inte försvara de som mördar, men vad jag menar är att alla har både bra och dåliga sidor. Det är just därför i många fall folket som känner exempelvis mördaren inte kunde tänka sig detta av honom, för "Han var ju så trevlig när man möttes i trapphuset". De såg en utav hans bra sidor, men inte de andra.

Detta gäller även åt andra hållet. Idolen som du alltid sett upp till, den är inte heller perfekt. Många kändisar som vi ser i tvrutan och som har lyckats så bra, de måste ju vara perfekta. Fel! Även de har sina brister, de är ju bara människor. Det är bara att dra igång ett gäng dokumentärer om deras liv bakom kulisserna så ska du nog få se att deras liv inte alltid är, eller har varit, helt perfekt. Så varför snackar man så mycket om detta "perfekt" när det knappt finns. Acceptera istället att alla har sina brister, man kommer alltid ha brister och aldrig bli helt "perfekt". Sedan kan man såklart jobba på sina brister, men att ignorera dem för att allting ska vara perfekt gör inte saken bättre. 

Att fela är mänskligt, så att vara människa är att vara "operfekt".

Själv använder jag såklart ordet "perfekt", och jag säger att saker är perfekta trots att de inte alltid är det. Detta är bara en tanke som slagit mig. Varför försöker vi intala alla att de är perfekta istället för att bara inse att har både dåliga och bra egenskaper och så kommer det alltid att vara. Ingen är perfekt. Du är inte perfekt och det är okej, för det är så du ska vara.

Då hände det oundvikliga, vår kyl+frys har gått sönder.

Vi har haft fajt med våran frys i fler dagar, den har gått upp i värme några grader, för att senare gå ner till där den ska vara igen. Detta har hänt till och från men eftersom den alltid gått tillbaka till sin rätta temperatur så har vi låtit det vara. Det värsta har varit att när frysen blir för varm så börjar den pipa och man måste gå upp och stänga av det. Sedan är det tyst ett tag, men kan börja pipa efter någon timma igen. En natt höll den på så och då åkte frysen nästan ut genom fönstret, med mat och allt för det blev inte många timmars sömn då!

Inatt verkar den ha gett upp totalt dock. Nu var det inte endast frysen utan även kylen, den är tvådelad, som strejkade. När vi vaknade idag så hade ingenting ändrats utan de båda var fortfarande på helt fel temperaturer. Så det blev till att ringa hyresvärden som kom och tittade på det, och sedan att slänga sig iväg till sambons mamma för att lämna vår mat där. Så just nu har vi ett rumstempererat kylskåp, knappt någon mat hemma, och hoppas få en ny kyl/frys väldigt snart

Tatueringar? Love it!

Dock har det blivit som en "inne-grej", någonting alla ska göra. Alla har rätt till sin åsikt, men personligen har jag väldigt svårt för "inne-tatueringar", och då syftar jag på sådana tatueringar som väldigt många har och som inte blir något speciellt utan bara någon i mängden. Jag tycker absolut det är fint, men jag tycker det blir tråkigt när alla går runt med samma tatueringar, för enligt mig ska de vara något personligt. Några exmpel som jag kommer på just nu: infinity tecknet (gärna med text i), fjäder (kan dock varierar väldigt mycket men någonting som är extra populärt är att fjädern blir till tex fåglar, och även text), siluett fåglar som flyger iväg, och så vidare. Missförstå mig inte nu, jag tycker alla dessa är fina men de har blivit allt för vanliga. Om någon visar en tatuering med evighets-tecknet så kommer inte min tanke bli "wow vad originellt!". Personen ifråga kan säkert ha en bra förklaring till fåglarna som är fria och flyger iväg etc etc men detta är någonting väldigt många skulle kunna ha och alltså inte särskilt originellt.

Som sagt: jättefint med dessa tatueringar men har blivit allt för vanligt och de impar inte på mig längre. Tycker synd om de personerna som hade dessa sorts tatueringar innan de blev en "inne grej". Men vem vet, en dag kanske jag får äta upp dessa ord och sitter där med en oorginellt innetatuering. Jag hade ju inte blivit förvånad för det vore inte första gången jag fått äta upp något jag sagt eller tyckt, men åsikter ändras ju.

För mig ska tatueringar vara något personligt och göra personen unik. Att ha en tatuering som så många andra har är inte unikt, det visar bara att du har dålig fantasi och gör som alla andra. Det är inget tecken på att du är modig och vågar sticka ut, det är ett tecken på att följa strömmen. Ursäkta men det är min åsikt. 

Annars är tatueringar helt awesome, och jag hoppas att jag kommer skaffa många fler i framtiden. Än så länge har jag en, men många mer drömmar i huvudet. Gäller bara att spara pengar, hitta en passande tatuerare, och dessutom har jag som regel att jag måste velat ha den länge för att inte skaffa något jag snabbt ångrar, de är ju ändå permanenta så det är värt att tänka efter en extra gång :)

Detta är min tatuering då den var nygjord förra året

Idag blev det lite inställda planer för min del.

Hade sett fram emot idag. Min mamma, hennes man och min lillasyster bor cirka tvi timmar härifrån. Detta kanske inte är så länge egentligen, men med jobb och annat som kommer ivägen så blir det svårt att kunna träffas så ofta som man önskat. Men nu hade iallafall min mamma semester så de skulle komma hit och hälsa på. Först var planen att de skulle sova över men sedan blev det ändrat till endast över dagen. 

Som alltid när man har någonting kul planerat så såg jag fram emot detta, men tyvärr fick min mamma feber så hade fått ett sms om att de inte kunde komma idag. Väldigt tråkigt men inte mycket att göra åt det. Man kan inte hjälpa när man blir sjuk och får bara hoppas att hon kryar på sigsnart så de kan komma någon annan dag istället, och kan ju hoppas på finare väder då för här har det öst ner till och från.

Det blev istället att jag och Theo myste och såg "The chronicles of Riddick" ihop. Nu har han dock åkt till jobbet så jag är ensam hemma. Den kluriga frågan: vad ska man hitta på idag? Bara sitta vid datan? Se på film och isåfall vilken? Låna en ny bok att läsa? Gå på promenad i det tråkiga vädret? Kan ju börja med att laga mat och slänga in en tvättmaskin så får man se vad det blir sedan!

Idag bjöd min älskling ut mig på middag i Göteborg!

Det började inte så bra... Vi åkte in till Göteborg runt klockan sex och restaurangen han tänkt från början hade ledigt bord först halv tio och det lockade inte direkt att vänta så länge med hungriga magar. Hans andrahandsval visade sig vara stängt just på måndagar, inga andra dagar utan JUST måndagar... Till slut ringde vi hans pappa och bad om tips och som den matkunnige Göteborgs kocken han är så tipsade han om ett ställe. Pivo hette det så det blev dit vi traskade och tack och lov så hade de bord!

Ett mysigt litet ställe nära avenyn. Kändes fint och lyxigt, och skulle rekommendera det. Enda nackdelen skulle väl vara att de inte hade så brett utbud på mat men den de hade var iallafall fin, hemmagjort smör och allt. Så där hamnade vi och fick ha det lite trevlig med middag på tu man hand, känns bra att bli bortskämd ibland